Idag känner jag att jag har levt. Jag har haft så otroligt roligt, och är så stolt. Jag är inte bara oändligt stolt och glad över mina klasskompisar (och alla andra på estet såklart) som har gjort den här veckan till en av de bästa på länge, utan jag är också stolt över mig själv. Ja, faktiskt. Det känns konstigt och annorlunda. För första gången på väldigt länge har det gått en vecka då jag inte dagligen fokuserar på mina dåliga sidor, utan bara har roligt.
Men det känns bra.
Varför kan jag inte känna så jämt,
måste det vara så svårt?
en av de anledningar till att jag är glad är att jag satte precis allting på alla rep. Det känns också som att det är något att vara stolt över. Och det är jag. Både koreografin och Taikon blev bra, så nu är jag glad!
Nu är det fredag, det brukar vanligtvis vara den där dagen i veckan då jag kommer hem, lycklig efter skolan, och sedan njuter av helgen. Nu känns det inte riktigt som det brukar. Det känns tomt. Och tyst.
Ja, framförallt tyst. Efter all den underbara musik som har omgett oss dagligen, så hörs denna tystnad olidligt mycket. Det är nog bara att jag tänker på det mycket mer skulle jag tro! :)

Nästa vecka börjar repen på stadsteatern, kommer bli ruskigt roligt! Det känns som att det äntligen håller på att bli verklighet - nu börjar allvaret på något sätt. Efter väldigt mycket roliga koreografier, sångnummer, kläder osv, så börjar äntligen höjdpunkten närma sig - att iscensätta allt! Att kunna pussla ihop allting till ett enda stort nummer, det är imponerande. Åh. Kommer bli magiskt.

På måndag tänkte jag lägga undan lite småpengar och bege mig ner till det nyöppnade Myrornas. Jag brukar inte, sorgligt med tyvärr väldigt sant, vara ett speciellt stort fan av second hand-butiker, men jag tycker nog allt att Myrornas var något extra. De hade så mycket fina kläder i alla möjliga färger och former, så det blir nog definitivt värt ett besök dit på måndag!

Nu ska jag försöka sova lite, och sen får vi se vart morgondagen leder mig. Kanske blir det ner till sjön med kameran som min trogna vän, eller kanske stannar jag i mitt rum och bara tar det lugnt. Vi får väl se.