Efter att ha vaknat upp från vad antagligen bäst kan beskrivas som en koma imorse, var det bara att släpa sig till skolan för en lektion, åka hem och göra mat, plugga, och sen åka tillbaka till stan för att söka jobb. Vilket förresten är något av det värsta jag vet.
Men nu sitter jag här, trött på alla möjliga sätt. 
Var på Vägus i Göteborg igår förresten. Det var sjukt konstigt hela tiden. Efter fyra år i orkestern så sitter man helt plötsligt i publiken. Trots att jag visste hur hela första delen gick, så satt jag trollbunden ändå - detsamma gäller andra delen när dom spelade Schostakovich's tia. Tror jag fortfarande befinner mig i chock, eller nåt. Imponerad och stolt är jag allt! 

 

Foster the People - Helena Beat

Börjar få lite allmän ångest nu. Vet inte varför. Bara känslan att jag inte har en aning om var jag kommer befinna mig om ett år är skrämmande. Antar att jag inte är den enda med sådana känslor, vilket gör att det känns åtminstone lite bättre. För stunden.

Jag menar, jag vet ju att jag kommer läsa musik och så; men jag är van vid att ha allting så klart och tydligt på något sätt. Att plötsligt inte veta hur mitt liv faktiskt kan se ut är ovant. Och att dessutom veta att valet hänger på mina axlar är tungt. Tänk om man väljer fel? Vad händer då? Det känns ju inte som att man kan börja om eller så (vilket man säkert kan göra). 

 

För stunden fokuserar jag istället på Cambridgeläxor, på att öva Reinecke-sonater, på att ta det lugnt och på att försöka njuta av den lilla tid som finns kvar - då jag faktiskt har koll på vad som händer, för en gångs skull. Det är väl rätt lugnt, kanske, ändå.  

sitter i skrivandets stund med blandade känslor. Dels är det jobbigt på grund av en ständigt återkommande söndagsdepression (som nog alla studerande tonåringar känner till), och dels för någon anledning som jag ännu inte kommit fram till vilken det är än. Så blir det ju ibland. Man vill liksom bara försvinna för en stund; gå in i ett rum där bara du finns, och inget annat, och bara vara. Ingen stress, inga problem, inga bekymmer. Det skulle vara skönt att ha ett sånt rum här. 

Men sen mår jag bra också, konstigt nog. Kanske för att jag har flöjtlektion imorgon, kanske för att jag inte har några läxor (för stunden), för att jag har beställt en ny dagbok (=en nystart), kanske för att musikgymnasiet just nu förvandlas till världens skönaste ställe att hänga på, eller för att jag ska lyssna på Vägus på onsdag. Inte vet jag. Men det är ändå rätt bra nu, och det är ju det som räknas.
Lite bra musik får avsluta den här kvällen iallafall.
----> the.playlist

just nu känns allt så himla bra. Mitt projektarbete har STORA planer (spoilers) + (alla stycken jag ska spela börjar faktiskt sitta riktigt bra), jag ligger före min planering, jag har gjort alla skoluppgifter och är just nu läxfri, det är 16 dagar kvar tills vi åker till Tänndalen, och efter det börjar storprojektet på Musikgymnasiet och håller på för nästan en månad i sträck.

Så nu har jag gjort massvis av nödvändiga saker som att:

- uppdaterat Spotify-listor (the.playlist <--. klicka) 

- skrivit dagbok

- drickit te

- övat flöjt (och piccola(!))

- sett på True Blood och trånat efter en ny säsong

och nu ska jag kolla på Captain America. Om trean kommer vara såhär så ä're lugnt för min del.

Johnossi släppte ny singel på Spotify idag. Det gjorde mig glad, och för en sekund kändes att det jobbiga som bortblåst. Ibland är det konstigt att bra musik kan göra så mycket. Imorgon ska jag ha Cambridge och skriva en rapport om musiken i Sydafrika och dess "sociala komplikationer", sjunga gospel, börja en religionskurs, öva i timmar, och laga paella för första gången. En vanlig onsdag alltså.

 

 

 

 

Kom alldeles nyss hem från en Taizé-spelning i Dälderna. Det var fint - tända ljus, fin musik, mysig lokal. Det slog mig att så lite kan få en att känna sig så lycklig på något sätt. Så blev inspirerad och tittade lite på JR-s hemsida http://www.jr-art.net/ och studerade hans bilder lite.

en av de bästa musikalerna som finns blir film och har premiär på FREDAG! MÅSTE SE DEN!! Någon..?

De senaste dagarna har gått ut på att göra olika sorters te, vandra omkring, göra chilichoklad, lyssna på eventuella låtar till mitt projektarbete eller helt enkelt titta på film. Spännande. 

Om ni är lite nyfikna över vad som kommer hända i mitt projektarbete, så kan ni gärna lyssna lite på dom här fantastiska styckena: 

 

osv.

utan att riktigt förstå varför har jag inte kunnat undgå att tänka på Vägus i helgen. De hade sin första rephelg nu i veckan, och det känns väldigt underligt att inte vara där. Underligt, men samtidigt skönt.
Jag har ändå varit med så länge; fyra år, åtta projekt. Och jag kommer ihåg vartenda ett av dom.
Vägus har gjort så otroligt mycket för mig, och jag har nästan inte insett det förräns nu under den senaste tiden.

När jag började hade jag spelat flöjt i ca två, nästan tre, år, var yngst av allihopa, och hade ingen ANING om hur det fungerade i en symfoniorkester. Jag hade då alldeles nyss bytt från Musikskolans "lilla" orkester till Paradorkestern, men det går ju inte ens att jämföra med Vägus. Jag kommer ihåg att jag tyckte jag gjorde bort mig så mycket, men jag hade ett otroligt härligt gäng runtom mig i träblåset (och resten av orkestern, självklart) så det gjorde liksom ingenting att jag vände blad alldeles för högt, tappade räkningen hela tiden, stötte till notställ (inte bara mitt) osv.

Men nu sitter jag här, fyra år äldre än när jag började, och med en repertoar jag aldrig kunnat drömma om: Tchaikovskys 4a, Stravinskys "Våroffer" (!!), utbytesresa till Newcastle då vi spelade Holst's "Planeterna" (då jag var tvungen att lära mig spela piccola på tre veckor), Beethovens Pastoral-symfoni, Gershwins "An American in Paris", Bartoks symfoni för orkester, Rachmaninoffs 2a, Debussy's La Mer, Ravels "Bolero" och mycket MYCKET mer.

Och nu har jag stora planer för framtiden. Jag vet precis vad jag ska göra; först folkis med klassisk inriktning, sen Musikhögskola, sen flyttdags till England. Och det hade jag aldrig vågat drömma om, om det inte vore för alla inspirerande människor i Vägus. Alla erfarenheter, alla människor.. Det är något jag definitivt aldrig kommer glömma. Så visst är jag lite ledsen nu att jag inte har befunnit mig i Vara för rephelgen, men när jag tänker efter gör det inte så mycket. Sen kommer jag ju gå på konserten i Falköping och i Göteborg - och det tycker jag ni ska göra med, för de är fantastiska. 
Tack, vägus.

blev helt nostalgisk när Bowies nya singel släpptes (som btw var helt fantastiskt grym), så har lyssnat på honom i vad som känns som dygnet runt de senaste dagarna! Man kan ju inte göra så mycket annat faktiskt.

har haft för skön vecka förresten! Har de allra sista svenska - och naturkunskapslektionerna nu och nästa vecka, vilket innebär att vi i svenskan tittar på en film om Ray Charles (legend), och att jag är ledig alla naturkunskapslektioner för jag BLEV GODKÄND SÅ JAG SLIPPER OMPROV! Rätt nöjd. Det här innebär att jag om två veckor endast kommer ha religion (som jag älskar) som "vanligt" ämne - resten är bara musik! Trean är för underbar ibland.

 

 

 

ska fira denna tillfällga ledighet med några avsnitt av Sherlock, det var ALLT FÖR LÄNGESEN. Firade lite innan också med att ta mig friheten till att försöka fånga ett klasiskt Sherlock-ögonblick i en kolteckning, är ändå nöjd (inte färdig än!).