Jag har haft en sån tur har jag insett. När jag för steg in i Musikgymnasiets körsal för första gången för tre år sen var jag så nervös så jag knappt kunde stå upp ordentligt. Jag hade talproblem, kroppskontakt med människor jag inte känt väldigt länge var jättejobbig, jag kunde knappt se någon i ögonen. De där "klassiska" nervositetsgrejerna kanske... fast gånger hundrafemtiofyra. Det var liksom så jag levde, utan någon nära relation med någon. Men sen träffade jag de här fantastiska människorna som nog var lika nervösa som jag var den där första dagen. Den där underliga, lite jobbiga stämningen innan man har hunnit lära känna varandra var något som jag aldrig riktigt märkte. Jag blev kär i allihopa den dagen, alla var så hemskt duktiga på musik. Det är intressant hur mycket man kan förändras beroende på människorna runt om dig. Jag kan inte ens jämföra mig själv med ettans Sanna. Otaliga kramar och skratt har nog hjälpt mig rätt rejält. Jag försod nog redan då, under den första dagen, att jag hamnat rätt, och det stämmer fortfarande. 

Och idag är det exakt två veckor kvar till studenten. Eller snarare: om exakt två veckor har jag tagit studenten. Svårt att förstå. Idag mailade vi in vår utspringslåt, jag har haft mitt sista prov på gymnasiet (räknar inte in Cambridge eftersom den kursen har slutprov först efter studenten) och vi har blivit utkastade av tvåorna på Musikgymnasiet. Jag kan nu skryta med att ha rullat tvärsöver det stora torget i Skövde, och att fullständigt ha dränkt hela mig i en damm nedanför SLA-huset (som btw är vidrig). Men KUL var det! Men underlig känsla ändå. Snart är det slut.

bilder från en underbar dag hos Paulina i ettan. En dag som jag är rätt övertygad om att jag kommer minnas väldigt, väldigt länge. Ni är så bra.

 

Har iallafall har SJUKT ROLIGT de här tre veckorna - tycker väldigt synd om er som inte fick chansen att gå och se showen, för det har varit helt otroligt - speciellt ikväll! Så mycket jubel har jag nog aldrig hört innan! Det är också vid sådana här stunder som jag känner mig lite extra sorgsen över den lilla tid som är kvar med klassen. Om bara några ynka få månader är det slut, och sen kanske man inte ses igen. Är glad att jag har fått lära känna de underbara människor som jag träffar varje dag i skolan, ni är guld värda, verkligen. 

FÖRRESTEN! Om du har Instagram så tycker jag DEFINITIVT att du ska knappa in hashtaggen #projektlovelovelove och kolla in alla underbara bilder från de tre senaste veckorna! Älskar vartenda foto!

Imorgon är det bara bra saker som händer:

 

- projektarbetsplanering med Martin ( rätt skönt att vi är precis lika mycket förberedda.... dvs inte så mycket)

- rep för storprojektet 

- flöjtstämrep för projektet

- jag ska träna 

- jag ska klippa mig

- plus det är fredag och typ världens bästa dag i allmänhet

 

Det ska bli kul. 

Hade för övrigt en bra dag idag. Vi åkte till ett dagis med min MuKo-klass och spelade för barnen, med ett visst tema i åtanke - min grupp hade Astrid Lindgren! Vi var alla riktigt stiliga, personligen hade jag en Karlsson-variant med skjorta, hängslen och ALLDELES för stora byxor. Det har väl sin charm det med. Men jag kan inte riktigt låta bli att tycka det är skönt att det var en engångsföreteelse, så att säga.

 

lucian gick bra! Rätt fantastiskt bra, om jag ska vara ärlig. Iallafall för min egen del. Kommer bli GRYMT på julkonserten(!) på måndag(!) som jag tycker ni ska gå på(!), för det är rätt underbart faktiskt. Och så är jag väldigt stolt över alla esteter över huvud taget. Så kom dit, till St:a Helena kl 1900, så blir alla glada!
Jag ska spela solo då också, lite nervöst. Men ROLIGT, ack så roligt!

 

 

[bilder från Alice's facebook]