spelningen gick hur bra som helst! tycker jag iallafall. det som var allra bäst var att få spela med mamma - och det visade sig bli en konsert för bara henne och mig. alltså, det var ingen "riktig" gudstjänst, bara musik hela tiden, och inte heller var det någon kör där som vi trodde - bara hon och jag! det var så häftigt att spela, akustiken i Häggums kyrka är nog den bästa jag vet. Är så nöjd! hade på mig mina nya Vans också (I know right? conversetjejen med vans på fötterna, what?!) och jag är störtkär i dom. trodde typ att de skulle vara lite som converse i känslan, och var ändå skeptisk, men de har bevisat helt fel! De är så mycket skönare (och snyggare) och helt enkelt bäst i världen. imorrn är det lunch på stan, möte med mamma för ett träningsprogram, och sen bara packa, packa, packa. är så taggad!

nu känns det som att det är tusen saker jag måste göra. Egentligen är det bara två saker - göra sig klar till spelningen ikväll, och att packa ner allting i flyttlådor till Kaserngatan. Och det är så himla mycket! Men det är ju bara roliga saker som väntar, så det blir nog rätt lugnt ändå. Mamma och jag satt och övade för ikväll tidigare med molly sovandes bredvid - det känns bra! Det är verkligen inga stora saker vi ska spela, mest visor och vanliga låtar, men det är så roligt att spela tillsammans! På "riktigt" liksom. Är inte så nervös över huvud taget, men antar att det kommer precis innan jag ska börja spela ikväll. Som vanligt alltså. 

tittade på the Fault in Our Stars igår, och jag tror inte jag har sett en så fin film innan. Är helt kär i boken, och jag blev helt tagen - vissa saker stämde precis med hur Lovisa hade det, och jag känner igen så mycket. Det är jobbigt att läsa berättelsen, men samtidigt också rätt bra tror jag. Hur som helst så såg jag filmen igår och det n var SÅKLART underbar på alla sätt, så var rätt känslosam och mosig när jag gick ner för att ta vatten. Gick in till mammas rum för att säga godnatt och klappa molly, och jag blev plötsligt så rädd! Hon är nästan helt döv nu (molly alltså) så det tar ofta ett tag innan man får en reaktion när man ropar, hon är ju rätt gammal nu. Iallafall så klappade jag henne lite, och helt plötsligt låg hon bara där och stirrade rakt fram utan att andas, trots att jag var typ två decimeter från ansiktet på henne. Jag ropade till och klappade händerna, och då vaknade hon till och blev jätteglad och viftade på svansen som om ingenting hade hänt. Mamma hade varit med om samma sak natten innan, så det känns som att man egentligen bara går och väntar på att hon ska kolavippa nu. Jag tror att det antagligen är sista gången jag ser henne på fredag, men hoppas verkligen att jag har fel. Det skulle vara rätt jobbigt att inte ha den slöfocken i mitt liv längre faktiskt. 

ska försöka vila lite inför ikväll nu - ska ju ändå spela i två timmar. Men det blir kul!!

 

 

JAG HAR HITTAT MITT PHOTOSHOP ELEMENTS IGEN! Så typiskt verkligen. Jag tror att jag säkert har letat efter det i ca 5 månader nu, jag har vänt upp och ner på allt jag äger - utan resultat. OCH SÅ PLÖTSLIGT så hittade jag det tidigare idag. Och vart låg det, om inte i fodralet till Iron Man, bakom själva filmen. Hur tänkte du egentligen där sanna? Har iallafall installerat det igen nu, och det är så otrooooooligt skönt att kunna göra bilderna svartvita igen. På ett bra sätt alltså. Molly fick ta och återinviga kameran innan och sitta på yogamattan som mamma köpte tidigare idag. Tror jag fick stå och ropa att hon skulle sitta stilla i säkert tio minuter - det där med att vara nästan helt döv är hon inte så riktigt bra på ännu. 

mamma och jag var inne i stan ett bra tag idag och åt lunch på Mamma Mia. Det kommer kännas rätt konstigt nästa vecka när jag sitter ensam i Västerås och med varken någon mamma eller pappa att vara ironisk med. Vi köpte en himla massa flyttsaker som kan vara bra att ha som student i en liten etta - typ hallmatta, yogamatta (som jag skrev innan), kalender osv.... Och sen vidare till Naturkompaniet (eller Skövde Natur? Samma sak egentligen eller?) för att titta på Kånkenväskor. Min älskade oxblodsfärgade kånken har trillat ihop efter några års troget sällskap, så vi skulle egentligen bara titta lite och få inspiration ifall man skulle spara ihop till en ny - och så fick jag en av mamma! En tidig "inflyttningspresent" eller vad man ska kalla det. Så himla fin är den, Kånken 2.0. Och den håller ju hur länge som helst, hur bra är inte det? PLUS ATT DEN ÄR MYGGSÄKER, TRO DET ELLER EJ. Iallafall om man ska tro på etiketten.