GRÖNA LUND
IDAG ÄR DAGEN DÅ JAG INTE ÄR RÄDD FÖR HÖJDER LÄNGRE! Eller iallafall inte lika mycket! Fick chansen att åka till Gröna Lunds genrep idag med Sara och Anna och åka hur mycket vi absolut ville pga Issas kommande jobb där. Jag trodde att jag skulle vara den tråkiga och stå och titta på när de andra åker de extrema sakerna - har ni ens SETT vad som finns där?? SJUKA SAKER. Iallafall. Vi kom dit runt fyra-tiden och fick stå och köa i evigheternas evighet, det där med att "det är nog inte så mycket folk" fick vi ta och glömma rätt direkt. Men båtturen dit var ju iallafall fin.
SEN PLÖTSLIGT var vi inne i parken! Efter en uppvärmning med Tekoppen så åkte vi (JA - jag skrev vi, alltså inklusive jag, Sanna. Som är extremt höjdrädd) Eclipse, också kallad Dödsslänggungan. Iallafall av mig. 90m hög, och fråga mig inte hur, men JAG ÅKTE! OCH DET VAR KUL! Bortsett från att jag hela tiden såg framför mig hur jag gled ur och landade i närmsta sockervaddsmaskin 90 meter nedanför.
Mitt motto för dagen - det finns iallafall värre sätt att dö på. Och av någon anledning, jag vet inte hur, så överlevde jag.
jag och Anna, sekunderna innan paniken kom krypandes. Men jag var pepp, och överlevde! Antar att peppen kom från Anna the Adrenaline Junkie.
Jag TROR att efter jag hade åkt vad jag trodde skulle bli min sista minut i livet, så försvann all rädsla på något sätt. Jag vet inte. Jag var nervös, men det var mer pirr i magen, och bara taggad till tusen för att åka nästa attraktion! Och kom ihåg att jag är HÖJDRÄDD. Senaste gången jag satt i en bergochdalbana försökte jag ta mig ur, jag skojar inte. Jag försökte klättra ur Lisebergståget i ren panik. Men nu var det som att "klarade jag av det där klarar jag allt".
Det var en himla go känsla.
efter munkar, många åkturer efteråt och snurriga efter Lustiga Huset blev det promenad till Max, och sen tåget hem till Västerås. Det var så otroligt roligt, och är så glad att jag har så bra vänner här - det betyder mycket, verkligen. Beställde nyss hem Mozarts flöjtkonserter dessutom. JAG VET, jag måste vara den enda flöjtisten som inte har spelat dom. Det blir sommarprojektet iallafall. Ska nog sova rätt bra nu åtminstone.
SEN PLÖTSLIGT var vi inne i parken! Efter en uppvärmning med Tekoppen så åkte vi (JA - jag skrev vi, alltså inklusive jag, Sanna. Som är extremt höjdrädd) Eclipse, också kallad Dödsslänggungan. Iallafall av mig. 90m hög, och fråga mig inte hur, men JAG ÅKTE! OCH DET VAR KUL! Bortsett från att jag hela tiden såg framför mig hur jag gled ur och landade i närmsta sockervaddsmaskin 90 meter nedanför.
Mitt motto för dagen - det finns iallafall värre sätt att dö på. Och av någon anledning, jag vet inte hur, så överlevde jag.
jag och Anna, sekunderna innan paniken kom krypandes. Men jag var pepp, och överlevde! Antar att peppen kom från Anna the Adrenaline Junkie.
Jag TROR att efter jag hade åkt vad jag trodde skulle bli min sista minut i livet, så försvann all rädsla på något sätt. Jag vet inte. Jag var nervös, men det var mer pirr i magen, och bara taggad till tusen för att åka nästa attraktion! Och kom ihåg att jag är HÖJDRÄDD. Senaste gången jag satt i en bergochdalbana försökte jag ta mig ur, jag skojar inte. Jag försökte klättra ur Lisebergståget i ren panik. Men nu var det som att "klarade jag av det där klarar jag allt".
Det var en himla go känsla.
efter munkar, många åkturer efteråt och snurriga efter Lustiga Huset blev det promenad till Max, och sen tåget hem till Västerås. Det var så otroligt roligt, och är så glad att jag har så bra vänner här - det betyder mycket, verkligen. Beställde nyss hem Mozarts flöjtkonserter dessutom. JAG VET, jag måste vara den enda flöjtisten som inte har spelat dom. Det blir sommarprojektet iallafall. Ska nog sova rätt bra nu åtminstone.
Trackback
