Idag har jag bott i Falun i 43 dagar. Det låter nästan som en evighet, men tiden har gått så otroligt fort. Än så länge känns allting någorunda normalt och bra. Jag trivs väldigt, väldigt bra, både med skolan och alla vänner och lärare och allt sånt. Går nog undermedvetet omkring och bara väntar på att allt ska rasera. MEN det gör det ju inte! Och på tal om lärare - min flöjtlärare är så otroligt bra! Jag spelar just nu ett stycke av Chaminade (concertinon) och är lite allmänt kär sådär, och ni anar inte hur mycket jag har lyckats lära mig under den här rätt korta tiden på Konservatoriet. Det går framåt med stormsteg! Det är så kul, och framförallt inspirerande, när man faktiskt hör att man gör framsteg. Jag brukar aldrig höra sånt annars, det har väl varit mer att man har tänkt tillbaka och bara "oh just det, sådär kunde jag ju inte spela för typ ett år sedan, coolt.". Men nu märker jag snarare små skillnader för varje vecka som går. Det är coolt. Tror att det är miljön som gör det, om jag ska vara ärlig (jag ser fortfarande Dalahästar vart jag än går btw). Alla är så lugna här, och skolan är urmysig. Man är ju inte direkt stressad om man säger så. 

 

Imorgon händer det en massa för mig förresten! Jag ska följa med Dalasinfoniettans blåskvintett (där min lärare är med), och vara bladvändare på ett stycke de ska spela med en pianist, Thuilles Sextett för blåskvintett och piano. Jag var med på repet idag, och det var så häftigt. Visst, det var väl inte värsta grejen direkt, jag satt där och vände sidor, men det kändes lite tufft att sitta med på repet och lyssna på vad dom säger, vad dom tänker, om stycket och sådär. En liten mini-masterclass typ. Det ska bli kul imorgon iallafall, får ju en gratiskonsert med en blåskvintett på köpet liksom. När jag väl kommer tillbaka är det vidare mot en maskerad...... vet fortfarande inte vad jag ska vara. Notvändare? Får tejpa fast noter på kläderna eller nåt. Men jag ser fram emot helgen!