får såna därjobbiga flashbacks till England då och då, och inser hur mycket jag älskar att vara där. Det känns lite sjukt att det inte är så himla långt kvar tills det på allvar är dags att försöka flytta dit. Galet. 

 

Den här veckan har det hänt en del iallfall! Jag har fyllt nitton, vilket måste vara ett av de absolut tråkigaste åren i  ens liv. Man gör ju i princip inget annat än att gå omkring och stampa i väntan på att fylla tjugo och bli vuxen på riktigt. Min födelsedag var himla mysig ändå - att vara hemma med mamma och pappa och hunden och sen äta på Thai House på kvällen. Kunde ju varit värre liksom. Försökte vara produktiv och göra sånt som jag annars inte kan göra i Falun under de här dagarna. Har därför varit en massa med saknade vänner, varit ute och skrämt folk på krogen, lunchat med mamma på stan och spelat OTROLIGT mycket Skyrim. Väldigt väldigt produktivt där, Sanna (så värt det dock). 

 

Vill typ inte tillbaka till Falun. Eller jo, det vill jag ju, men först nu i slutet av veckan har jag insett exakt hur mycket jag faktiskt saknade min familj. Har alltid tänkt att jag var lite tuff och hårdhudad sådär, och känt mig allmänt cool som inte har haft någon större hemlängtan över huvud taget (finns ju skype, hallå). Men nu måste jag väl erkänna - det är rätt jobbigt att säga hejdå. Så är det ju inte så himla långt kvar tills det är julafton och LOV som tur är. Hoppas jag överlever tills dess åtminstone. Vet inte vad jag ska göra tills dess förutom att öva. Får sitta i Falun och titta på bilder från London och planera för framtiden. Typ som vanligt alltså.