Efter att ha vaknat upp från vad antagligen bäst kan beskrivas som en koma imorse, var det bara att släpa sig till skolan för en lektion, åka hem och göra mat, plugga, och sen åka tillbaka till stan för att söka jobb. Vilket förresten är något av det värsta jag vet.
Men nu sitter jag här, trött på alla möjliga sätt. 
Var på Vägus i Göteborg igår förresten. Det var sjukt konstigt hela tiden. Efter fyra år i orkestern så sitter man helt plötsligt i publiken. Trots att jag visste hur hela första delen gick, så satt jag trollbunden ändå - detsamma gäller andra delen när dom spelade Schostakovich's tia. Tror jag fortfarande befinner mig i chock, eller nåt. Imponerad och stolt är jag allt!