Kommer fortfarande ihåg den där dagen för så många år sen, då jag utforskade pappas gamla kassetbandssamling i bilen. Efter mycket rätt så ...dålig.. musik (förlåt pappa), så hittade jag bandet 'Johnnys kasset' , och blev nyfiken.. Det första jag hörde var Meatloafs 'Dead Ringer for Love', som jag än idag älskar. När den var slut så höll jag på att försöka klura ut hur man stängde av kassetspelaren(kommer ni ihåg? Kassetband var ju värsta hi tec!), när jag plötsligt hörde ett svagt synthspel, som sakta ökade i styrka. Det var liksom inget speciellt med introt alls musikaliskt sett, men jag blev fast direkt! När sedan gitarren kom, så var det underbart. Jag var kanske runt 10 år eller så, och när Freddie började sjunga.... herregud.
Jag kommer så väl ihåg hur jag blev så.. fascinerad av hans röst, av trummorna, av gitarren, och hur de där lilla effekterna i bakgrunden gjorde 'I Want to Break Free' så fulländad, på något kosmiskt sätt.

Efter det har jag antagligen lyssnat på varenda Queen-låt som finns.

Och det är ju inte direkt något jag ångrar! Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på I want to Break Free, Bohemian Rhapsody, 39, Under Pressure (medunderbaraBowie), I want it all och the Show Must Go on.

Sen finns det såklart de där pärlorna som är mindre kända, man ack så underbart, genialiskt, BRA!

typ som Headlong, Innuendo, Another One Bites the Dust, Now I'm here, Don't try so hard och Let Me Entertain You.

Det känns som om jag kan fortsätta i evigheter.

Jag antar att ni har förstått syftet med det här inlägget? Annars - ta och lyssna på Queen så förstår ni nog.
Det ska iallafall jag göra NU!