Jag har ju varit på Nordic Wind Festival (och, ja det är ett superflashigt namn!)  i Öxnered utanför Vänersborg, och haft lite privata lektioner hos Gitte Marcusson och lite Masterclass-lektioner hos Göran Marcusson. Och det var helt fantastiskt underbart.

Det var bara en sak som var rätt jobbig:
Jag förstår verkligen inte vad som hände med mig på mina masterclass-lektioner. För att ni ska förstå de kommande meningarna ska jag kanske först ta och berätta vad jag gjorde på mina masterclass-lektioner! Jo, det är såhär; Man har lektion hos en professionell musiker (i detta fall Göran Marcusson), så man kommer till salen - i mitt fall var detta i en gudstjänst-sal (det var en kyrka), och jag fick gå fram till notstället som stod mitt i rummet. På dessa masterclass-lektioner är vem som helst tillåten att komma och lyssna - då är det ju inte själva eleven som spelar som lär sig, utan även publiken - så när jag gick fram var hela salen fylld av folk. SJÄLVKLART hade jag turen att vara först ut, första dagen. Såklart.

Men iallafall. Jag gick fram och skulle spela Lars-Erik Larssons flöjtkonsert, sats 1 och 2,  och var hyfsat lugn. 
Och rätt som det var hände det. Ni som känner mig sedan länge, vet mycket väl att jag har lidit av en fruktansvärd scenskräck - men ni vet också att jag nu, sakta med säkert, har jobbat bort det. Men nu kom den tillbaka.
Jag spelade bra, det erkänner jag faktiskt, och det lät helt okej, men det var som om all finputsad teknik, och den självsäkerhet jag lärt mig bara försvann! Göran fick avbryta ibland och påminna (flera gånger kan tilläggas) att jag skulle vara stolt över mitt instrument, och "glöm inte bort att blåsa mycket luft" osv. 
Och det här var hans första intryck av mig.

Såhär illa (alltså om man tänker på min nervositet) har det nog inte varit på åtminstone två år. Jag tror, och det här menar jag inte elakt, att det var tack vare Göran. NI som känner mig lite extra vet också att jag alltid har älskat Göran Marcussons flöjtspel, och att han stod och lyssnade på mitt flöjtspel, han såg mig som en individ, och han tänkte bara på hur jag spelade. Jag tror att det blev lite för mycket för mig helt enkelt.
Och om ni som inte är lika insnöade på klassisk musik som jag är - för att förklara hur jag kände på enklast möjliga vis.... det skulle vara lite som att en popsångare skulle få privatlektioner av Michael Jackson eller någon liknande artist. Ni kanske tycker att det är lite att ta i, men det var faktiskt så det kändes för mig! :)

Men annars gick det väldigt bra, Gittes lektioner gick super - hon är väldigt engagerad med mitt flöjtspel, och det är ju alltid roligt. Har fått vibrato-övningar, dagliga övningar med andningsteknik osv, jobbar med klang, övertoner, intonation... ja, allt i princip!! VÄLDIGT roligt!!
I onsdags kom även Selma Music dit med flöjter (affären i Uppsala, som jag lånade flöjter från i somras) och utan att veta om det fastnade jag för exakt samma flöjt som jag fastnade för då!! Hur stor är chansen liksom?

Det är en Muramatsu GX, och det är så underbar att spela på så det är inte klokt!!!!! Är nog lite kär!

Till Karlsro (gården där vi var alltså) kom även Echo Musik med lite noter, och det är ju alltid roligt - har hittat några fina pärlor, kulkul, oc dit kom även Johan Dalbäck - Nordens klart bästa flöjtreperatör - för att kolla igenom flöjterna om man hade något problem. 
(efter att mamma och pappa hämtade mig idag åkte vi och besökte dom  - mamma har pluggat med hans fru nämligen, det var jättetrevligt!!)

Nej, nu ska jag väl sluta skriva lite, det blev ett väldigt långt inlägg. Hoppas ni har lite förståelse, jag skriver ju med GLÄDJE om klassisk musik, speciellt om allt som handlar om flöjter!!!!!!