22a oktober

2014-10-23 . 00:15:20
vardag // Kommentarer 0


det här är en rätt bra skildring av mitt humör just nu. Trött, seg, hunrig. Har bara ätit en macka och en morotskaka på hela dagen (försov mig såklart imorse så fick glömma matlåda..). Men förutom just det så har det varit himla häftigt iallafall. Sjukt hur mycket man kan utvecklas som person på bara en dag egentligen. Tror det här blir ett himla bra jobb alltså. Imorrn ska jag förhoppningsvis öva på skolan, men flöjten är paj vilket gör rätt rejält ont i hjärtat. Får se hur det blir med det.. SKa jobba lite mer, och sen på fredag kommer mamma och pappa hit, längat ihjäl mig! Firar födelsedagen lite tidigare iår, det ska bli himla nice. Skönt att inte sitta hemma ensam längre då åtminstone!

pokerkväll i Vårby Gård

2014-10-21 . 09:18:28
musik // Kommentarer 0


Sitter på tåget mot Stockholm just nu, ska ha sista dagen på utbildningen innan jag officiellt får börja jobba! Är sjukt taggad, och sitter och lyssnar på Love Antells samlingsalbum som kom ut för några dagar sen! JAG ÄR SÅ LYCKLIG ÖVER ATT HAN ÄR MED I SÅ MYCKET BÄTTRE! Har alltid älskat hans musik, synd att fler inte riktigt har nån koll på hans låtar... Iallafall. Det är ett himla bra album - checka in han på Spotify! http://open.spotify.com/album/11bkl9cdSG8mWl4iYfSZd6

jag har fått jobb!

2014-10-20 . 22:06:05
allmänt // Kommentarer 0


JAG HAR FÅTT JOBB! Jupp. Det är dels därför jag inte har skrivit här på länge (och lite personliga saker), men nu är jag tillbaks! Vart i Stockholm hela dagen pga utbildning hos RÖDA KORSET. Yes. Jag har blivit värvare! Det känns super verkligen, det kommer bli himla roligt. Är lite nervös bara - hela den här retorikgrejen är ju lite ovan för mig... men det är säkert något som jag kommer ha nytta av, och dessutom lära känna mig själv genom. Det enda minuset är att jag kommer vara hemma på min 20årsdag utan någon här, men så får det ju va. Det är ett så bra jobb, så jag ångrar ingenting! Nu ska jag fortsätta plugga lite konfliktproblem tills imorgon - utbildningen fortsätter och vi ska testvärva människor på stan. Läskigt! Håller tummarna för att jag inte kommer dö.

oktober▲

2014-10-08 . 18:02:58
 // Kommentarer 0


 

amazing

2014-10-06 . 00:44:55
 // Kommentarer 0


 



KULTURNATT

2014-09-21 . 01:12:49
vardag // Kommentarer 0


har nyss kommit hem efter Kulturnatten i Västerås! Och det var nog något av det fräckaste jag varit med om i år. Jag behöver iallafall inte vara så deppig över att ha missat Matfestivalen hemma längre åtminstone - det här var minst lika coolt. Började iallafall kvällen med konsert på konserthuset med fantastiska kurskompisar från kammarmunsikprogrammet - det var sjukt. Jag är verkligen inte så mycket för opera, men nu är jag fascinerad! Jag kommer iallafall aldrig att våga ge ifrån mig en enda sångton när är i slottet framöver iallafall. De var fantastiska, hela bunten. Sen blev det lite rundvandring och spanade in resten av staden - upptäckte en taikogrupp(!!) på torget, och de var bra - men kunde åtminstone le lite åt mig själv och tycka att Shuten Doji var snäppet bättre (som jag btw saknar ofattbart mycket). Upptäckte TILL MIN GLÄDJE att den underabra doften som förföljt oss hela kvällen kom från alla stånd med BRÄNDA MANDLAR! HALLELUJAH! Har saknat det sååå! Köpte en påse och fick mod till att skjuta pilbåge - jag tyckte jag var suuuuuuupercool, men sen såg jag alla bilder Anna tog. Heh, inte riktigt som Robin Hood där nä. MEN jag träffade iallafall riktigt bra en gång (resterande fyra gången vill jag inte prata om). Tittade lite i Rikssalen på Slottet dessutom, riktigt häftigt. När man är där så känns det verkligen att man är i ett slott. Sjukt att jag ska spela där om två veckor. När vi skulle hem sen så fick vi ett coolt fyrverkeri som skjöts ut från Stadshustornet dessutom. PLUS att jag har hittat en tvseriesoulmate i min klass. Kvällen var rätt sjukt bra helt enkelt (bortsett från att jag glömde kameran hemma så allt är från min mobil med dålig upplösning. Men minnena är ju fina iallafall).

nu ska jag se om några avsnitt av the Blacklist. Ja, jag såg klart serien igår. Ja, det tog mig bara tre dagar. OCH JA, det var värt det.

onödigaste dagen?

2014-09-18 . 21:53:27
allmänt // Kommentarer 0


tjaba. Såhär ser en Sanna ut när hon har tränat sönder sig. Fin, eller hur? Tomatröd och allt. Att jag tränade ordentligt, det var nog egentligen det vettigaste som hänt idag. Vaknade vid två pga somnade SENT. Ingen mat i kylen = macka som lunch/middag. Sedan träna, vilket var nice. Eller ja, förutom det faktum att jag senare upptäckte att ett av hjulen på min cykel blivit sönderskurna. UNDERBART. Fick bara ta och halvsovandes vandra hemåt med cykelstyret i ena handen och sedan två stora matkassar i den andra. Så nu sitter jag här och ska fullständigt frossa i mig spaghetti och köttfärssås! Ingen bra dag precis.Men utsikten hem var ju rätt fin - om nu bara min  mobil var kapabel till att fånga verkligheten i normalt antal pixlar. :)
sjukt trött som sagt, och nu ska jag äta och sträcktitta på en ny fullständigt UNDERBAR serie - the Blacklist. SÅ BRA. perfekt för mig idag - det behövs lite utpressningar och makabra mord för att få mig på bra humör igen tror jag :)))))

morgondimman

2014-09-17 . 19:00:00
foto // Kommentarer 0


möttes av den här underabra utsikten imorse. Man såg absolut INGENTING när man blickade ut över mälaren, men tycker det var rätt fantastiskt ändå. Är rätt bortskämd med hur jag bor iallafall. Har precis ätit upp maten nu och försökt att slappna av, men det går sådär! Har vart så mycket hela dagen (känns det som) - all den här friheten som man får när man går på högskolan känns så ovan, så när en sån här dag kommer, då jag har tre seminarier, så blir jag helt slut. Men det var himla intressant, hade kunnat sitta hela dagen! Jag har iallafall lärt mig allt det man kan lära sig om hur man övar på bästa sätt, vilket är sjukt nice. Ska försöka cykla in och träna sen - har ett superpass inplanerat i huvudet, så hoppas att jag faktiskt orkar gå ut genom dörren. SKA BARA se klart harry potter först. 

pessimisten sanna

2014-09-14 . 17:42:26
vardag // Kommentarer 0


nu har jag precis stigit innanför dörren efter vad som måste ha varit en av de mest onödiga dagar på länge. Och antagligen en dag som är så typisk mig som det kan bli. Jag LÅSTE IN MIG på gymmet idag. Jepp. SÅKLART: På det gymmet jag går på (member24) är det dubbla lås man måste ta sig förbi (inkl fingeravtryck) och ett antal elektriska lås inuti själva gymmet, typ till omklädningsrum osv. När jag hade bytt om och sprungit någon timme på löpband och kört lite styrka skulle jag in och byta om - och mitt gymkort var BORTA. Så på något sätt har mig dragkedja på höften åkt upp av sig själv, kortet på något sätt åkt förbi nycklarna och mobilen (som låg framför kortet i samma ficka), och sedan ut på golvet. Antar jag. Iallafall så varvade jag med att krypa omkring där på golvet och leta efter ett svart kort på ett svart golv och att stå och bara tänka. Tog åtminstone 45 minuter, det där. Sen kom det en snäll person som försiktigt stod och frågade om jag behövde hjälp (mesig som jag är vågar jag ju inte fråga någon av de 15 biffiga pers som är på gymmet). Så sen var jag fri. Eller det krävdes ju bara att tjejen fick låsa upp omklädningsrummet, vänta på mig att hämta mina grejer (vilket tog sin tid för jag hittade ju inte nyckeln till skåpet, såklart), sen låsa upp omklädningsrummet igen, låsa upp första ytterdörren med fingeravtryck, trängas i det meterstora utrymmet mellan nästa ytterdörr med mig, och sen låsa upp den sista. SEN var jag fri. 
satte mig i någon sorts protest vid vattnet och läste den här fantastiska boken istället. Hade tänkt träna, läsa, öva flöjt, åka hem och städa, handla, laga mat och sen se valvaka. Vilket jag inte hinner nu ju. Men jag har ju iallafall röstat och det är ju bra.

lycklig

2014-09-11 . 16:32:35
musik // Kommentarer 1


NU HAR DEN KOMMIT! min fina etydbok av Andersen!  Beställde den i tisdags, och fick den alldeles nyss - hur fort gick inte det? Det här blir den allra första etydboken jag äger (lite pinsamt med tanke på de åren jag har spelat flöjt)... men det ska bli kul! Nu är allting på riktigt liksom. Ska vandra in och öva lite innan konsert ikväll, och också passa på att förtidsrösta när jag ändå är i stan. En bra, bra dag det här'a. 

OKEJ JAG ERKÄNNER

2014-09-09 . 11:28:06
vardag // Kommentarer 0


jag gillar kaffe. Så, ni fick mig. Om ni skulle frågat musikgymnasiesanna om hon gillade kaffe hade hon bara skrattat dig i ansiktet. Och antagligen sagt något ironiskt. Ett SKÄMT, skulle hon kanske säga. Jag tyckte inte bara INTE om kaffe - det var vidrigt, och jag brukade i protest dricka så mycket te eller vad det nu var istället. 
Men nu sitter jag här, och suktar redan efter min andra kopp kaffe. Köpte till och med ett extrastarkt märke. Vad är det som händer? Nu måste jag cykla till min flöjtlektion, men jag har ju fått i mig min dagliga dos koffein nu, så nu blir dagen perfekt, det vet jag.

en till tanke

2014-09-09 . 00:11:00
funderingar // Kommentarer 0


förresten, det är lite mer som jag vill dela med er. Det här blir nog ett sånt där långt inlägg igen, men den här gången är det faktiskt om något bra (iallafall för mig), så det kanske inte är så tråkigt att läsa. Here we go. 
 
Ni som kännt mig länge vet att jag inte är en social person. Inte ett dugg, faktiskt. Och jag antar att det har sina anledningar, om man ska börja fundera lite. Det har jag ju redan skrivit faktiskt, hur mycket från min barndom som har påverkat mig, och som nästan byggt om hela min personlighet. Iallafall om man jämför mitt nutida jag med den Sanna som var typ två, tre år gammal. Ett glatt och rätt spralligt barn, om jag förstått det rätt. Men så har ju allt det där ändrat sig, och det kan ni ju som sagt läsa lite om ifall ni scrollar ner. Iallafall. Jag har under sommaren varit otroligt nervös inför de här dagarna som nu har gått. Och det har varit om olika orsaker. Inte bara sånt som en brukar vara nervös över när man flyttat till en ny stad och ska börja på en skola där man inte känner en kotte. Mera om mig helt enkelt. 
Under de senaste, säg 7 åren, så har jag lärt känna mig själv rätt ordentligt. Hur pass stor del av mig som fortfarande vill dra mig undan från människor, per automatik, och hur stor del av mig som tvärtom vill hälsa på alla och göra allt som går, och hur pass stor del som gör att de här två sakerna alltid tycks kollidera med varandra. Det låter väl lite rörigt antar jag. Om jag istället ska beskriva vad jag kännt när jag varit runt andra människor så kan jag försöka förtydliga lite.

Jag kommer inte ihåg min tid på lågstadiet. Det är helt blankt. Antar att det är mest pga att jag fortfarande inte ville inse att jag numera var ensam, och att verkligheten hela tiden ville påminna mig om det. Jag ville inte se framåt, bara bakåt. Minnas. Inte vilja inse att den tiden var borta. När jag väl började högstadiet försökte jag "bli en ny person", för mitt riktiga jag dög ju inte, inte för mig. Istället försökte jag tvinga fram en ny personlighet, att helt plötsligt bli öppen och social och lättsam, precis som alla andra var. Det är väl inte så himla svårt? 
Och självklart blev allting fel. Jag försökte förtvivlat tänka före alla andra för att göra ett bra intryck - "om jag säger det här efter att han har sagt det där, då borde hon tycka att jag är okej". Och visst blev det fel. Jag försökte alltid vara någon annan, aldrig släppa fram mig, Sanna. Och jag kände mig som en idiot. Därför var det ju lättare - och bättre för alla - om jag var tyst. Det är dessutom mycket lättare att lyssna för mig, så det var aldrig något jobbigt. Men jag kände ändå konstant en klump i magen, att vilja vara modig och säga vad jag tyckte, att inte skämmas för att visa kroppspråk osv osv. Men det var mycket lättare att hålla tillbaka. 
 
Under gymnasiet blev det lättare. Mest för att jag hamnade bland människor som inte brydde sig ett dugg ifall man var tyst eller inte. Så sakta började jag prata. Lite mer, och sen ännu lite mer. Men för det mesta ville jag ändå hålla tyst, för jag lyckades ändå säga fel saker - jag försökte fortfarande tänka i förväg. Jag tyckte det var en sån himla stor grej liksom. Att sitta som en jämnlike och själva möjligheten att kunna säga precis vad jag tyckte utan att bli dömd gjorde mig rätt rädd tror jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag ser upp till mina underbara vänner på Musikgymnasiet så otroligt mycket, så jag ville verkligen inte säga fel saker så att det skulle bli som på högstadiet igen. Does it make sense? Ville liksom inte få dom att tycka att jag var konstig och obekväm. Så jag var för det mesta tyst där också. Men det var som sagt lättare än tidigare att prata - när jag väl gjorde det alltså. Jag antar att många tycker att jag verkade (och kanske fortfarande verkar) rätt dryg och osocial. Men jag kan bara tänka på hur mycket jag har utvecklats, rent socialt, om man jämför med högstadiet. Jag visste alltså inte hur man pratar med folk, jag vet inte hur jag ska skriva det på ett bättre sätt. För jag har ju aldrig gjort det innan. Vår familj var isolerad. Vi hade aldrig släktingar eller vänner över. Och vilka vänner egenligen? Jag visste inte ens att vi hade familjevänner förräns för något år sedan. När man mötte någon på stigen när man gick med hunden så bytte man håll. Det var liksom så det var. Och när mamma var sjuk så gick det inte att prata hemma heller. Så jag visste inte hur man gjorde när man skulle vara social. Jag visste hur man pratade såklart, men inte vad som var "rätt" och vad som var "fel" bland sociala termer. Och vad är det egentligen? Det vet jag nog fortfarande inte. 
 
Men det jag VET, är att jag har aldrig någonsin varit så säker och så trygg i mig själv som jag är idag. Och det var just därför jag var så otroligt nervös inför den här veckan. Att göra ett bra första intryck liksom. För jag ville verkligen inte bli såndär som jag var på högstadiet igen. Jag vill aldrig mer tänka i förväg, inte så som jag brukade göra. Bara slappna av och prata på, hur svårt ska det vara?
 
Men det här är inte menat till att vara ett "deppigt" inlägg. 
 
För första gången NÅGONSIN så känns allting rätt. Staden, lägenheten, folket, musikerna. Allt har liksom fallit på plats för mig, och för en gångs skull så har jag inte tänkt i förväg. Det är första gången någonsin som det har hänt för mig. I fredags var jag på fest på kvällen, och jag kunde stanna SJUKT mycket längre tid än vad jag vanligtvis kunnat pga folkskräcken. Visst blev det jobbigt i slutet - det kommer nog ta tid tills det försvinner helt - men nu kände jag inte en enda människa, och när jag kom hem var jag mentalt förberedd för ett ångestanfall. Ett sånt som kom efter varje fest jag har varit på - oavsett om jag kännt människor eller inte. Jag gick omkring, och fram och tillbaka här i lägenheten och förstod ingenting för ett tag. För det kändes ju bra. Det var inte bara den konstiga känslan att inte känna någonting (istället för ångest alltså) -det var att jag var glad. För mig är det här enormt, jag kan inte ens skriva ner det. För dig som läser så kanske det inte verkar som något speciellt - men för mig är det här ett enormt steg. Ångesten ersatted med glädje. Om det är såhär det ska kännas när man är "frisk och glad" så tror jag att jag är på rätt spår. 
 
 
Och det säger väl egentligen allt för mig. Jag tror att jag har hamnat rätt, till slut.
 

första dagen på ett nytt liv

2014-09-08 . 23:35:25
musik // Kommentarer 0


 
Eller? Är det det? För nu äre ju officiellt. Nu är jag kammarmusiker  riktigt. Eller ja, typ. Om tre år så kan jag ju iallafall säga det helt supersäkert! Min första "riktiga" dag är iallafall klar - och det känns så jäkla bra, behöver jag säga mer?
 
har övat sönder mig idag iallafall - när jag pratade med mamma tidigare så trodde hon jag var hes hehe. Antar att det är sån man låter när man övat på den där nedra dubbeltungan i typ två timmar. Min akilleshäl, det dära. Fick iallafall sjuuuuuuk kramp i läpparna, och då känner jag mig ju som hemma. har ju inte spelat flöjt på hela sommaren, så måste ju komma igång ordentligt igen - och det är ju rätt så lätt att spela för mycket när man kan öva i slottskammare liksom. Och imorron har jag min första lektion. Flöjtlektion alltså. Är sjukt nervös. Har till och med köpt äpplemos så jag kan göra havregrynsgröt på morgonen - och då jäklar är det illa. Men det ska nog gå, har ju bara hört bra saker om min lärare. Plus, som sagt, så är jag ju faktiskt på ett slott hela dagarna, och mina kära klasskompisar är ju rätt underbara. De här tre åren blir nog inte helt illa faktiskt. 
 
 
 

rätt fint va

2014-09-07 . 16:05:18
foto // Kommentarer 1



 

fantastiskt

2014-09-06 . 20:23:00
vardag // Kommentarer 0


jaha. här har jag släpat med mig kameran över hela västerås och tagit bilder på underbar sol och slottsgångar och SÅ HAR MINNESKORTET GÅTT SÖNDER. Det funkar i kameran, men inte när jag ska föra över till datorn. Just typiskt. Hittade dessutom tre stycken gamla minneskort som jag kanske skulle ha använt istället, men så långt tänkte jag inte. För ja, jag visste att det var sönder "men så illa är det nog inte".... Självklart inte. Det fanns iallafall några rätt gamla bilder från några år sedan på molly på ett av de andra minneskorten, ni får nöja er med dom så länge! Ska försöka fixa en usbsladd till kameran så jag kan föra över de fina bilderna från idag åtminstone.
Men nu måste jag äta mat så jag blir gladare!
superintressant inlägg, eller hur? Men saknar henne lite, märks det?