pessimisten sanna

2014-09-14 . 17:42:26
vardag // Kommentarer 0


nu har jag precis stigit innanför dörren efter vad som måste ha varit en av de mest onödiga dagar på länge. Och antagligen en dag som är så typisk mig som det kan bli. Jag LÅSTE IN MIG på gymmet idag. Jepp. SÅKLART: På det gymmet jag går på (member24) är det dubbla lås man måste ta sig förbi (inkl fingeravtryck) och ett antal elektriska lås inuti själva gymmet, typ till omklädningsrum osv. När jag hade bytt om och sprungit någon timme på löpband och kört lite styrka skulle jag in och byta om - och mitt gymkort var BORTA. Så på något sätt har mig dragkedja på höften åkt upp av sig själv, kortet på något sätt åkt förbi nycklarna och mobilen (som låg framför kortet i samma ficka), och sedan ut på golvet. Antar jag. Iallafall så varvade jag med att krypa omkring där på golvet och leta efter ett svart kort på ett svart golv och att stå och bara tänka. Tog åtminstone 45 minuter, det där. Sen kom det en snäll person som försiktigt stod och frågade om jag behövde hjälp (mesig som jag är vågar jag ju inte fråga någon av de 15 biffiga pers som är på gymmet). Så sen var jag fri. Eller det krävdes ju bara att tjejen fick låsa upp omklädningsrummet, vänta på mig att hämta mina grejer (vilket tog sin tid för jag hittade ju inte nyckeln till skåpet, såklart), sen låsa upp omklädningsrummet igen, låsa upp första ytterdörren med fingeravtryck, trängas i det meterstora utrymmet mellan nästa ytterdörr med mig, och sen låsa upp den sista. SEN var jag fri. 
satte mig i någon sorts protest vid vattnet och läste den här fantastiska boken istället. Hade tänkt träna, läsa, öva flöjt, åka hem och städa, handla, laga mat och sen se valvaka. Vilket jag inte hinner nu ju. Men jag har ju iallafall röstat och det är ju bra.

lycklig

2014-09-11 . 16:32:35
musik // Kommentarer 1


NU HAR DEN KOMMIT! min fina etydbok av Andersen!  Beställde den i tisdags, och fick den alldeles nyss - hur fort gick inte det? Det här blir den allra första etydboken jag äger (lite pinsamt med tanke på de åren jag har spelat flöjt)... men det ska bli kul! Nu är allting på riktigt liksom. Ska vandra in och öva lite innan konsert ikväll, och också passa på att förtidsrösta när jag ändå är i stan. En bra, bra dag det här'a. 

OKEJ JAG ERKÄNNER

2014-09-09 . 11:28:06
vardag // Kommentarer 0


jag gillar kaffe. Så, ni fick mig. Om ni skulle frågat musikgymnasiesanna om hon gillade kaffe hade hon bara skrattat dig i ansiktet. Och antagligen sagt något ironiskt. Ett SKÄMT, skulle hon kanske säga. Jag tyckte inte bara INTE om kaffe - det var vidrigt, och jag brukade i protest dricka så mycket te eller vad det nu var istället. 
Men nu sitter jag här, och suktar redan efter min andra kopp kaffe. Köpte till och med ett extrastarkt märke. Vad är det som händer? Nu måste jag cykla till min flöjtlektion, men jag har ju fått i mig min dagliga dos koffein nu, så nu blir dagen perfekt, det vet jag.

en till tanke

2014-09-09 . 00:11:00
funderingar // Kommentarer 0


förresten, det är lite mer som jag vill dela med er. Det här blir nog ett sånt där långt inlägg igen, men den här gången är det faktiskt om något bra (iallafall för mig), så det kanske inte är så tråkigt att läsa. Here we go. 
 
Ni som kännt mig länge vet att jag inte är en social person. Inte ett dugg, faktiskt. Och jag antar att det har sina anledningar, om man ska börja fundera lite. Det har jag ju redan skrivit faktiskt, hur mycket från min barndom som har påverkat mig, och som nästan byggt om hela min personlighet. Iallafall om man jämför mitt nutida jag med den Sanna som var typ två, tre år gammal. Ett glatt och rätt spralligt barn, om jag förstått det rätt. Men så har ju allt det där ändrat sig, och det kan ni ju som sagt läsa lite om ifall ni scrollar ner. Iallafall. Jag har under sommaren varit otroligt nervös inför de här dagarna som nu har gått. Och det har varit om olika orsaker. Inte bara sånt som en brukar vara nervös över när man flyttat till en ny stad och ska börja på en skola där man inte känner en kotte. Mera om mig helt enkelt. 
Under de senaste, säg 7 åren, så har jag lärt känna mig själv rätt ordentligt. Hur pass stor del av mig som fortfarande vill dra mig undan från människor, per automatik, och hur stor del av mig som tvärtom vill hälsa på alla och göra allt som går, och hur pass stor del som gör att de här två sakerna alltid tycks kollidera med varandra. Det låter väl lite rörigt antar jag. Om jag istället ska beskriva vad jag kännt när jag varit runt andra människor så kan jag försöka förtydliga lite.

Jag kommer inte ihåg min tid på lågstadiet. Det är helt blankt. Antar att det är mest pga att jag fortfarande inte ville inse att jag numera var ensam, och att verkligheten hela tiden ville påminna mig om det. Jag ville inte se framåt, bara bakåt. Minnas. Inte vilja inse att den tiden var borta. När jag väl började högstadiet försökte jag "bli en ny person", för mitt riktiga jag dög ju inte, inte för mig. Istället försökte jag tvinga fram en ny personlighet, att helt plötsligt bli öppen och social och lättsam, precis som alla andra var. Det är väl inte så himla svårt? 
Och självklart blev allting fel. Jag försökte förtvivlat tänka före alla andra för att göra ett bra intryck - "om jag säger det här efter att han har sagt det där, då borde hon tycka att jag är okej". Och visst blev det fel. Jag försökte alltid vara någon annan, aldrig släppa fram mig, Sanna. Och jag kände mig som en idiot. Därför var det ju lättare - och bättre för alla - om jag var tyst. Det är dessutom mycket lättare att lyssna för mig, så det var aldrig något jobbigt. Men jag kände ändå konstant en klump i magen, att vilja vara modig och säga vad jag tyckte, att inte skämmas för att visa kroppspråk osv osv. Men det var mycket lättare att hålla tillbaka. 
 
Under gymnasiet blev det lättare. Mest för att jag hamnade bland människor som inte brydde sig ett dugg ifall man var tyst eller inte. Så sakta började jag prata. Lite mer, och sen ännu lite mer. Men för det mesta ville jag ändå hålla tyst, för jag lyckades ändå säga fel saker - jag försökte fortfarande tänka i förväg. Jag tyckte det var en sån himla stor grej liksom. Att sitta som en jämnlike och själva möjligheten att kunna säga precis vad jag tyckte utan att bli dömd gjorde mig rätt rädd tror jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag ser upp till mina underbara vänner på Musikgymnasiet så otroligt mycket, så jag ville verkligen inte säga fel saker så att det skulle bli som på högstadiet igen. Does it make sense? Ville liksom inte få dom att tycka att jag var konstig och obekväm. Så jag var för det mesta tyst där också. Men det var som sagt lättare än tidigare att prata - när jag väl gjorde det alltså. Jag antar att många tycker att jag verkade (och kanske fortfarande verkar) rätt dryg och osocial. Men jag kan bara tänka på hur mycket jag har utvecklats, rent socialt, om man jämför med högstadiet. Jag visste alltså inte hur man pratar med folk, jag vet inte hur jag ska skriva det på ett bättre sätt. För jag har ju aldrig gjort det innan. Vår familj var isolerad. Vi hade aldrig släktingar eller vänner över. Och vilka vänner egenligen? Jag visste inte ens att vi hade familjevänner förräns för något år sedan. När man mötte någon på stigen när man gick med hunden så bytte man håll. Det var liksom så det var. Och när mamma var sjuk så gick det inte att prata hemma heller. Så jag visste inte hur man gjorde när man skulle vara social. Jag visste hur man pratade såklart, men inte vad som var "rätt" och vad som var "fel" bland sociala termer. Och vad är det egentligen? Det vet jag nog fortfarande inte. 
 
Men det jag VET, är att jag har aldrig någonsin varit så säker och så trygg i mig själv som jag är idag. Och det var just därför jag var så otroligt nervös inför den här veckan. Att göra ett bra första intryck liksom. För jag ville verkligen inte bli såndär som jag var på högstadiet igen. Jag vill aldrig mer tänka i förväg, inte så som jag brukade göra. Bara slappna av och prata på, hur svårt ska det vara?
 
Men det här är inte menat till att vara ett "deppigt" inlägg. 
 
För första gången NÅGONSIN så känns allting rätt. Staden, lägenheten, folket, musikerna. Allt har liksom fallit på plats för mig, och för en gångs skull så har jag inte tänkt i förväg. Det är första gången någonsin som det har hänt för mig. I fredags var jag på fest på kvällen, och jag kunde stanna SJUKT mycket längre tid än vad jag vanligtvis kunnat pga folkskräcken. Visst blev det jobbigt i slutet - det kommer nog ta tid tills det försvinner helt - men nu kände jag inte en enda människa, och när jag kom hem var jag mentalt förberedd för ett ångestanfall. Ett sånt som kom efter varje fest jag har varit på - oavsett om jag kännt människor eller inte. Jag gick omkring, och fram och tillbaka här i lägenheten och förstod ingenting för ett tag. För det kändes ju bra. Det var inte bara den konstiga känslan att inte känna någonting (istället för ångest alltså) -det var att jag var glad. För mig är det här enormt, jag kan inte ens skriva ner det. För dig som läser så kanske det inte verkar som något speciellt - men för mig är det här ett enormt steg. Ångesten ersatted med glädje. Om det är såhär det ska kännas när man är "frisk och glad" så tror jag att jag är på rätt spår. 
 
 
Och det säger väl egentligen allt för mig. Jag tror att jag har hamnat rätt, till slut.
 

första dagen på ett nytt liv

2014-09-08 . 23:35:25
musik // Kommentarer 0


 
Eller? Är det det? För nu äre ju officiellt. Nu är jag kammarmusiker  riktigt. Eller ja, typ. Om tre år så kan jag ju iallafall säga det helt supersäkert! Min första "riktiga" dag är iallafall klar - och det känns så jäkla bra, behöver jag säga mer?
 
har övat sönder mig idag iallafall - när jag pratade med mamma tidigare så trodde hon jag var hes hehe. Antar att det är sån man låter när man övat på den där nedra dubbeltungan i typ två timmar. Min akilleshäl, det dära. Fick iallafall sjuuuuuuk kramp i läpparna, och då känner jag mig ju som hemma. har ju inte spelat flöjt på hela sommaren, så måste ju komma igång ordentligt igen - och det är ju rätt så lätt att spela för mycket när man kan öva i slottskammare liksom. Och imorron har jag min första lektion. Flöjtlektion alltså. Är sjukt nervös. Har till och med köpt äpplemos så jag kan göra havregrynsgröt på morgonen - och då jäklar är det illa. Men det ska nog gå, har ju bara hört bra saker om min lärare. Plus, som sagt, så är jag ju faktiskt på ett slott hela dagarna, och mina kära klasskompisar är ju rätt underbara. De här tre åren blir nog inte helt illa faktiskt. 
 
 
 

rätt fint va

2014-09-07 . 16:05:18
foto // Kommentarer 1



 

fantastiskt

2014-09-06 . 20:23:00
vardag // Kommentarer 0


jaha. här har jag släpat med mig kameran över hela västerås och tagit bilder på underbar sol och slottsgångar och SÅ HAR MINNESKORTET GÅTT SÖNDER. Det funkar i kameran, men inte när jag ska föra över till datorn. Just typiskt. Hittade dessutom tre stycken gamla minneskort som jag kanske skulle ha använt istället, men så långt tänkte jag inte. För ja, jag visste att det var sönder "men så illa är det nog inte".... Självklart inte. Det fanns iallafall några rätt gamla bilder från några år sedan på molly på ett av de andra minneskorten, ni får nöja er med dom så länge! Ska försöka fixa en usbsladd till kameran så jag kan föra över de fina bilderna från idag åtminstone.
Men nu måste jag äta mat så jag blir gladare!
superintressant inlägg, eller hur? Men saknar henne lite, märks det?

det är FÖR tidigt

2014-09-05 . 08:35:28
vardag // Kommentarer 0


 
Morr'n! Sitter med kaffet i handen och äter lite morötter och är SJUKT förvånad över att jag ens är vid medvetande vid den här tiden. Vet inte när jag senast gick upp vid 7. OKEJ, jag gick up kvart i åtta. Men jag vaknade sju. Och dessutom har jag gjort en jättestor frukost (som jag aldrig äter, så dum i huvudet som jag är) och har DESSUTOM en halvtimme kvar tills jag behöver cykla. Jag vet, är förvånad själv! Nu ska jag bara fixa lite grejer och sen åka till skolan, jag har verkligen ingen aning om vad som händer ikväll. Först info och sen någon sorts studentjippo med kammarmusikerna. KUL, är rätt nervös!
 

min cykelväg är väl okej då

2014-09-03 . 20:39:00
vardag // Kommentarer 0


idag cyklade jag och försökte hitta den bästa cykelvägen till skolan. OCH SÅHÄR SER DET UT. Det bästa är helt enkelt att cykla genom varvet(!) och längs med Mälaren tills man kommer till slottet. Så köpte en muffins och lemonad på Espresso House och satte mig längs med kajen och bara njöt. Jag menar, när man har sån här utsikt 3 minuter från lägenheten så får man väl unna sig.

gåochläggdignusanna

2014-09-02 . 00:37:41
funderingar // Kommentarer 0


nu upptäckte jag att jag har en glugg mellan tänderna. Jag har haft tandställning i hur många år som helst, och när jag väl tar bort det sista upptäcker man att man har en nedra liten glugg mellan tänderna. Jag är trött och ofokuserad som tusan nu (märks det?) och vet inte alls vad jag ska göra. Sitter och skriver med pekfingrarna, det säger väl något.Gick och sminkade mig innan. Jag har officiellt gått och nått botten på uttråkighetsskalan. Jag går och SMINKAR mig på natten när jag borde gå och sova. Aka överskottsenergi. Nu måste jag helt enkelt titta på en film för att bli trött.
men gillar faktiskt gluggen lite. Antar att det bara är jag som någonsin kommer tänka på det dessutom. 
Tjena, vilket intressant inlägg. Förlåt.

veganskt i fortsättningen?

2014-09-01 . 20:18:00
allmänt // Kommentarer 0


först och främst - JAG VET ATT MATBILDER ÄR SJUKT TRISTA. Och jag trodde aldrig att jag skulle lägga upp någonting sånt här. MEN. Jag lyckades precis laga något helt fantastiskt (recept HÄR), nämligen pasta, spenat och tofu kokad i havregrädde och vatten, rödlök/vitlök/kantareller som stekts i liquid smoke, med äpple och valnötter på toppen. Tänkte ta en "bra" bild med en riktig kamera - men hann bara ta med mobilen. Var rätt hungrig och det var GUDOMLIGT gott. Eller nu kanske jag överdriver. Men jag älskar att laga mat, och har alltid tänkt att veganmat är rätt trist (sagt utan att ha varit något insatt i ämnet what so ever), men det här var så häftigt! För att inte tala om billigt! Mer veganskt blir det definitivt här hemma!
mamma åkte hem imorse förresten. Känns lite tomt nu. Jag ska försöka ta och cykla till gymmet imorgon och på onsdag och hänga där hela dagen, vilket antagligen kommer sluta i att jag sitter hemma och tittar på film eller något istället. MEN, jag ska försöka, och på torsdag BÖRJAR JAG HÖGSKOLAN. Det ska bli så roligt, jag undrar verkligen hur allting kommer bli. Men det känns väldigt bra, jag trivs fantastiskt än så länge - och hur är det då inte på slottet liksom?

chandelier

2014-08-31 . 01:37:00
musik // Kommentarer 0


 
 
en av de bästa låtarna jag upptäckt i år. och lätt fräckaste musikvideon. 

västeråsare till slut!

2014-08-25 . 19:19:29
vardag // Kommentarer 0






Nu är jag västeråsare! Allt känns jättebra verkligen, och lägenheten är supermysig. Liten, men rätt perfekt. Sitter på bussen nu och skriver - jag har inget internet hemma så räkna med rätt få inlägg på ett tag. Men det är på väg (hoppas jag)! Den här veckan blir rätt lugn - ska träna och komma igång med det, och bara ta det lugnt. Nästa helg kommer mamma upp igen, och sen så börjar jag högskolan! Så taggad!!

vanstjej

2014-08-20 . 22:20:00
allmänt // Kommentarer 0


spelningen gick hur bra som helst! tycker jag iallafall. det som var allra bäst var att få spela med mamma - och det visade sig bli en konsert för bara henne och mig. alltså, det var ingen "riktig" gudstjänst, bara musik hela tiden, och inte heller var det någon kör där som vi trodde - bara hon och jag! det var så häftigt att spela, akustiken i Häggums kyrka är nog den bästa jag vet. Är så nöjd! hade på mig mina nya Vans också (I know right? conversetjejen med vans på fötterna, what?!) och jag är störtkär i dom. trodde typ att de skulle vara lite som converse i känslan, och var ändå skeptisk, men de har bevisat helt fel! De är så mycket skönare (och snyggare) och helt enkelt bäst i världen. imorrn är det lunch på stan, möte med mamma för ett träningsprogram, och sen bara packa, packa, packa. är så taggad!

tre dagar kvar

2014-08-20 . 14:37:49
allmänt // Kommentarer 0


nu känns det som att det är tusen saker jag måste göra. Egentligen är det bara två saker - göra sig klar till spelningen ikväll, och att packa ner allting i flyttlådor till Kaserngatan. Och det är så himla mycket! Men det är ju bara roliga saker som väntar, så det blir nog rätt lugnt ändå. Mamma och jag satt och övade för ikväll tidigare med molly sovandes bredvid - det känns bra! Det är verkligen inga stora saker vi ska spela, mest visor och vanliga låtar, men det är så roligt att spela tillsammans! På "riktigt" liksom. Är inte så nervös över huvud taget, men antar att det kommer precis innan jag ska börja spela ikväll. Som vanligt alltså. 

tittade på the Fault in Our Stars igår, och jag tror inte jag har sett en så fin film innan. Är helt kär i boken, och jag blev helt tagen - vissa saker stämde precis med hur Lovisa hade det, och jag känner igen så mycket. Det är jobbigt att läsa berättelsen, men samtidigt också rätt bra tror jag. Hur som helst så såg jag filmen igår och det n var SÅKLART underbar på alla sätt, så var rätt känslosam och mosig när jag gick ner för att ta vatten. Gick in till mammas rum för att säga godnatt och klappa molly, och jag blev plötsligt så rädd! Hon är nästan helt döv nu (molly alltså) så det tar ofta ett tag innan man får en reaktion när man ropar, hon är ju rätt gammal nu. Iallafall så klappade jag henne lite, och helt plötsligt låg hon bara där och stirrade rakt fram utan att andas, trots att jag var typ två decimeter från ansiktet på henne. Jag ropade till och klappade händerna, och då vaknade hon till och blev jätteglad och viftade på svansen som om ingenting hade hänt. Mamma hade varit med om samma sak natten innan, så det känns som att man egentligen bara går och väntar på att hon ska kolavippa nu. Jag tror att det antagligen är sista gången jag ser henne på fredag, men hoppas verkligen att jag har fel. Det skulle vara rätt jobbigt att inte ha den slöfocken i mitt liv längre faktiskt. 
ska försöka vila lite inför ikväll nu - ska ju ändå spela i två timmar. Men det blir kul!!